Lazzes School of Photo

Måna frågar mig om hur jag gör för att få sådana bilder som jag tar? Enkelt, man lämnar automatiken bakom sig, lära sig och förstå sin kamera är steg ett till bättre bilder.

Men jag får helt enkelt på ett så pedagogiskt sätt jag bara kan försöka ha en helt egen liten fotoskola. Har du inte en Nikon så kan det säkert ställa till det eftersom saker inte alltid heter det samma på olika system. Vi tar oss sakta men säkert genom steg för steg tills kameran står i läget M och du som fotograf styr hela händelsen. Det är så här jag har lärt mig, finns säkert någon som säger annorlunda men det här är mitt sätt!

 

GRUNDER

ISO

Till min första lektion, ISO. Det är ljuskänsligheten på sensorn. Mindre ljus högre ISO (tex 1600), mycket ljus lägre ISO (tex 100). Man kan nog säga att ISO 200 är standar-talet man utgår från. Låga ISO ger skarpare bilder, höga ISO ger ett brus i bilden. Hur högt eller lågt man kan gå i ISO bestäms nog av hur ny kamera man har. Moderna kamerahus klarar av mycket höga ISO-tal te.x 12800, medans äldre hus kanske kommer upp till 800 eller 1000 innan det brusar sönder bilden.

Den här bilden har ISO 200 _DSC7484

Och den här bilden har ISO 12800 _DSC6176

Den undre bilden får ett tydligt brus medan den övre är kristallklar. Där är skillnaderna på högt och lågt ISO. Man behöver lära sig se ljuset och därav bestämma vilket ISO man behöver.

Kontrollera alltid kamerans ISO……

 

 

 

BLÄNDARE (man styr skärpedjupet i bländarförval läge A)

Eller f-tal som det kallas bestäms av vad du har för objektiv, f-talet står på objektivet, te.x f/2,8 om det är en fast bländare. Eller te.x f/3,5-5,6 om det är inte är fast bländare och hänvisar till det minsta bländartalet man kan nyttja på respektive brännvidd (18mm f/3,5 och 55mm f/5,6.

f-talet, vad är det? Det styr skärpedjupet i bilden samt hur stor mängd ljus man släpper in genom objektivet. Det kan vara lite rörigt i börja att hålla isär begreppen men så här är det.

 

Som bilden visar; Ju lägre tal du väljer (te.x f/2,8), ju större blir öppningen i objektivet och desto mer ljus släpps in i kameran. Väljer du tvärt om ett högre tal (te.x f/16), blir öppningen i objektivet mindre och desto mindre ljus släpps in i kameran.

Reglerar Skärpedjupet
Förutom ljuset, påverkar bländaren även Skärpedjupet, dvs hur stort område (i djupled) i bilden som är skarpt.
Ett kort skärpedjup gör bara en liten yta i bilden skarp, medan resten får en fin för- och bakgrundsoskärpa.
Ett långt skärpedjup gör att en stor yta i bilden blir skarp och en mindre yta ligger i oskärpa.

Kort skärpedjup f/2,8 _DSC7811-2

Långt skärpedjup f/36 _DSC7745

Man kan med fördel ställa kameran i läget för bländarförval, A. Där styr man bara bländaren och kameran räknar ut tiden. Ett litet steg på väg till det helt manuella läget M.

Jag ska göra ordning en lite övning till skärpedjupet med som visar hur det fungerar. Kommer så fort jag fått tid över.

 

SLUTARE (man styr tiden i slutarförval läge S)

Slutaren bestämmer hur länge objektivet ska släppa in ljus till sensorn te.x 1/800 sekund  eller 1″ sekund. PÃ¥ 1/800 dels sekund fryser man rörelser och ju kortare slutartid man har, ju mer fryser man rörelser.

På 1 sekund hinner massor av ljus träffa sensorn och rörelser blir suddiga, s.k rörelseoskärpa. Man styr med andra ord hur mycket ljus man vill ha. Men rätt avvägt kan man med slutaren få liv i saker som rör sig och känslan av hastighet infinner sig i bilden.

Vatten kan te.x göras mjukt och mjölkigt  om det rör på sig med en lång slutare. Eller frysa vattendroppar som skvätter då en våg slår mot en sten med en kort slutartid.

DSC_0975

Den här bilden är tagen med slutare på 1/6 sekund och resultat mjölkigt mjukt vatten med mycket rörelseoskärpa.

_DSC5619
Till skillnad från den övre bilden så har jag fryst rörelsen i vågen med en kort slutare på 1/1000 sekund. Man fryser rörelsen och fångar små droppar av vatten.

Det finns massor med exempel på vad man behöver tänka på för att få rätt tid till rätt objekt och typ av bild som man vill skapa. Allt kommer med erfarenhet och övning är bästa sättet.Som exempel på hur det kan se ut när man lär sig hur man vill att det ska se ut och hur farten upplevs i rörelseoskärpan.

_7NI6454

Här hade jag en allt för kort slutartid enligt min egen smak. Helikopterns rotorblad har ytterst lite rörelse och slutaren är 1/500 sekund. Jag skulle idag valt att ha den betydligt långsammare för att få mera rörelseoskärpa.

DSC_2773

Tittar man på flygplanets propeller så ser man hur den inger känslan av fart och rörelse, här är slutaren på 1/200 sekund.

 

ÖVNING

Man kan ta en cykel och vända den uppochned, snurra igång ett hjul, börja med att frysa bilden, låt sedan tiden bli längre och längre för att få rörelseoskärpan (bild kommer).

 

När slutartiden blir kortare än brännvidden på objektivet behöver man ett stativ för att slippa undan skakningsoskärpa.

Har man ett 18-55mm objektiv så bör man alltså ha stativ då slutaren kommer ned runt 1/20sek och där under.

Ställer man kameran i läge S (slutarförval) så väljer du slutartiden och kameran sköter bländaren, ännu ett litet steg mot nästa avsnitt M.

 

 

 

 

 

Manuellt (helt manuellt, du sköter både bländare, slutare och ISO M)

När man känner sig bekväm i och förstår hur både slutare och bländare funkar kan man vrida över till M, nu behöver man den erfarenhet man fått från de två tidigare lägena A och S. Man vet vilket skärpedjup man vill ha och om det ska vara rörelseoskärpa eller inte. Men så enkelt ska det inte vara att det är hela sanningen om M.

Slutare och bländare påverkar varandra, resultatet visar sig oftast i över (väldigt ljusa eller helt vita) eller under (väldigt mörka eller helt svarta) exponerade bilder. Eller så blir det allt för mycket rörelseoskärpa. Tänk på att kolla vad du ställt ISO på, samt lära sig vilket ljus som kräver ett visst ISO tal.

Det låter kanske rörigt och svårt men med lite övning sitter det snart, ingen lär sig troligen spela piano på en vecka heller.

 

Nästa steg, lite mer avancerat och ännu mer att hålla reda på.

Allt hör ihop, allt påverkar resultatet på bilden du tar slutare/bländare/ISO/WB/över/underexponering. De tre sistnämnda har jag inte tagit upp än.

 

WB

Är vitbalansen, i en Nikon tycker jag att WB auto gör ett otroligt bra jobb men ibland vill man styra tonen i vitbalansen och då är det bra att känna till hur den fungerar. Trycker man på WB så kommer det fram lite små symboler som enkelt visar vad man kan välja, te.x lysrör, glödlampa, moln, sol, blixt. Men det finns även en K-skala (Kelvin) som är mer exakt än symbolerna. Lågt tal-blå toner, höga tal gula toner.

Över/underexponering

+/-  Det här är symbolerna för över/underexponering, de går i en skala från +5,0+4,7+4,3+4,0+3,7+3,3+3,0+2,7+2,3+2,0+1,7+1,3+1,0+0,7+0,3+0,0+0,3+-0,0-0,3-0,7-1,0-1,3-1,7-2,0-2,3-2,7-3,0-3,3-3,7-4,0-4,3-4,7-5,0.

Det sitter på en liten knapp till höger på kamerans översida strax bakom avtryckaren. Om man vill ha bilden lite mörkare så underexponerar man den lite eller lite ljusare så överexponerar man. det här sätter är ett bra hjälpmedel om man te.x vill ha lite mer kontrast i bilden (underexponera) eller om det står någon i vita kläder mot en vit vägg (överexponera).  Jag ska ta några bilder som förklara det hela lite bättre.